Hästekasen Gård Förening (HFA) och hjälpsändningen till Ukraina vintern 2023
Hela resan tog 18 dagar, 520 mil kördes, 14 platser besöktes i Västra och mellersta Ukraina fram till Dnipro floden (d v s många timmar från fronten).
BAKGRUND
Hästekasen förening får EU stöd för ungdomsverksamhet. Bland annat har vi kunna köpa en van (skåpbil) för olika projekt som utvecklar ungdomar. Eftersom jag (Sebastian, ordförande i föreningen) har gott om tid på vintrarna och dessutom är lite uttråkad (jag brukade resa runt jorden i många år som äventyrlig globetrotter) – så kom idén att köra ner grejer till Ukraina. Vi har också några medlemmar i vår till stor del internationella förening som är från Ukraina. Jag personligen blev mycket upprörd när Ryssland invaderade Ukraina (en tredje gång).
I de Erasmusprojekt vi gör ingår att bjuda in och stötta Ukrainare. Vi bestämde oss för att söka samarbetspartners med Ukrainska NGO´s (föreningar) och besöka flera ”ungdomscenters” i lika städer. Eftersom HFA är en s k eco-community så ville vi också besöka ekobyar i Ukraina.
Alltså tre andledningar:
- Hjälpsändning
- Semester/äventyr/sightseeing
- Söka kontakter för Erasmus partnerskap
Jag var också intresserad av att undersöka hur väl Ukraina skulle kunna passa in i EU i framtiden.
Med hjälp samordnare från både Ukrainas ambitiösa uppbyggnad av ”ungdomsgårdar” (sedan 2017) och Ukrainas energiska ekobyrörelse (båda organisationer tycks mig mer utvecklade än i Sverige) skapade vi (Jag och medlemmen Jakob) en rutt genom landet som tog närmare 10 dagar och bjöd på många överraskande upptäckter.
Avsikten var också att hålla oss långt borta från kriget – vilket inte fullt ut lyckades. Jakob S var med på resan och forograferade flitigt och skötte navigationen.
OM VÅR RESA #1
Resan gick först via färjan till Polen och ner till Krakow där föreningen har partners. Vidare till Slovakia som jag ville se eftersom jag aldrig varit där, och närmare till Karpatiska bergen som jag också ville se.
En sådan här resa hänger naturligtvis på en fungerande bil. Detta var en Renault Master som bara gått 5000 mil, men som haft många problem innan. Jag fick hjälp med nya däck från Nicklasson i Lyse och fyllde bilen med ”bilutrustning” och utrustning för mycket kallt väder. Därtill alla gåvor till Ukraina.
Gränskontrollen var som väntat frustrerande – mer eller mindre obefintlig engelska hos personalen – även på Slovakiska sidan som är en yttre gräns för EU! Vi behandlades som ”gods” (läs ordet på svenska ;-). De ville ha förteckning på allt och en mottagare och gärna stämplar på allt. Tog tid. Nu vet vi vad som krävs.
I första staden Uzhorod hos umgdomscentret i en gammal sovjetisk filmsalong möttes vi av sjungande tonåringar till vår ära. Sedan pizza och samtal via en tolk. Unga pratade mer engelska än de äldre. På kvällen gav vi oss ut i skogen till en eremit som bodde i ett fantasifullt lerhus han byggt själv (vår förening sysslar med liknande saker).
Nästa dag vidare till bergen. Klimatförändringarna spelar alltmer spratt med vädret och resan började med milt väder och spirande gräs (Januari) över de Karpastiska bergen. Vi besökte ännu ett unhdomscenter i Kolumiya och åt middag med två volontärer och övernattade hos en av dem. Nästa dag upp i de vackra bergen där vi övernattade en en ”eko-by” (Tepla Gora) där vi mötte de första internflyktingarna. Goda samtal vid brasan och övernattning. Vi lämnade lite grejer här. Vi fikade med en ung kille som var NGO volontär i olika ekobyinitiativ. Hörde vårt första ”flyglarm”. ”When in Rome do as the romans do” – vilket betydde: vi gjorde ingenting. Vidare till besök på ungdomscenter i Chernivitsi och Vinytsia och Croponytski och Cherkassy vid Dnipro floden (Ursäkta alla felstavde stadsnamn). Mycket väl omhändertagna av ”the locals”. En natt åt vi middag på ett enkelt guesthouse och drack ett glas vin och hyrde ett rum. Kostade 350 kr totalt.
Vi hade missuppfattat mycket om Ukrainas situation. Hittills behövde ingen de kläder vi mestadels hade med oss. Vi hade bett privatpersoner i Uddevallatrakten att ge oss varma kläder och annat (se lista på donatorer i slutet). Ukraina var mer modernt och civiliserat än vi väntat oss och mer fungerande och inte speciellt riskfyllt att resa i (på vår rutt – se karta). De flesta Ukrainare är inte med i kriget och har vinterkläder – obviously. Humatarian aid handlar mycket om att få så mycket som möjligt österut.
Vi lärde oss snart att själva mötena var en form av ”aid”. Folk i Ukraina blev tacksamma att vi i väst bryr oss och att de kan tala med några från väst ”face to face” och reflektera, berätta och byta idéer.
OM UKRAINA
Ukraina är jätte stort.
Det bor jättemånga människor i Ukraina.
Det är till stora delar ett relativt modernt civiliserat land och inte så fattigt som många av oss tror.
Vägarna mellan större städer var bra, men sämre ute i byarna.
Att i början av Januari (2023) resa i Västra och mellersta Ukraina var inte farligt (mediebilden stämmer inte riktigt).
I västra/mellersta Ukraina (borträknat Kyiv) så har ”bara” 150-talet civila dödats av misiler (sedan den fullskaliga invasionen). Det dör mer än det om dagen vid fronten. Det dör förmodligen fler i trafiken och mångdubbelt fler i Covid. Det är större chans att vinna på Lotto än att träffas av en misil. Alltså körde vi runt utan någon större oro. Mörka dåliga vägar och mötande trafik var ett större orosmoment.
Kreditkort fungarade. Hotel/restauranger öppna. Billigt med bränsle. Elen billig. Och visst, många mörka (nedsläckta städer) och en ekonomi i kollaps (många arbetslösa och inflation). Det är vi i väst som håller landet under armarna. Och Ukrainarna är drifitiga och lagar en hel del av förstörd infrastruktur fort.
OM VÅR RESA #2
Elen försvann då och då i de städer vi besökte. Vi hörde ”flyglarm” tre gånger, men inga missiler kom till de regioner vi var i.
Vi tog av från de stora vägarna och körde genom nedsläckta byar. Hus på rad längs kilometerlånga bygator. Höga staket och stängda portar. De flesta hus gamla och slitna av mestadels lera, stockar och lite tegelstenar. Tak av cementplattor. Trist. Vi lämnade lite av våra grejer i en byskola. Vidare till två ekobyar. Cherivne och Zeleni Kruchi. Väl mottagna med sängar och hemodlad mat på bordet. Inlagda grönsaker från jordkällaren och hembakat. Goda samtal. Stötte på några interflyktingar i en av ”byarna”. Lämnade mer saker.
Det finns många olika kulturer i Ukraina. Stadsfolk skiljer sig markant från landsortsbor. Ekobyare har ofta lite gemensamt med vanligt byfolk som ganska ofta (inte alltid) lever i social misär (sa någon ”vodka”?). Det finns också en viss spänning mellan det Ukrainska och det Ryska i landet. Att ha ryska som modersmål var sällan något problem innan Ryssland invaderade de två första gångerna – men på sistone har ryskan blivit ett problem (se nedan).
OM HJÄLPSÄNDNINGEN
Situationen i Ukraina förändras ständigt och mediabilden är koncentrerad på fronten och en del spektakulära missilattacker. Större delen av Ukraina är fredligt. Det är ett relativt modernt civiliserat land (i städerna). Till ytan fungerar allt… bankomater, handel, bränsle, kreditkort. Men landet genomgår en långsam ekonomisk kollaps. Det är inte så att Ukrainarna inte har vinterkläder – de har haft vinter även innan kriget. Vad Ukraina behöver kan skifta. HFA hade inte råd att köpa elgeneratorer eller stödja med sådant material som frontsoldater behöver. Vi och några donatorer köpte saker för 10.000 kr och därtill främst donerade kläder. Det som behövdes på vissa platser var bra vinterjackor och stearinljus var mycket populärt. Urtvättade gamla jeans och noppriga jumprar fick vi kasta – ingen ville ha det – eller så skämdes vi att lämna över sådant. Jag var helt enkelt inte uppdaterad på vad som behövdes. Nästa gång vet vi (se nedan)
OM VÅR RESA #3
Jag hade planerat att inte åka till Lviv eller Kyiv eftersom ”alla” åker dit och eftersom de är populära missilmål (Jakob är ung och har många år kvar att leva). Dock glömde jag nämna att vi skulle hålla oss borta från Kyiv och navigatören tog oss på en rutt till huvudstadens utkanter och förbi Irpin och vi såg utbrända hus och kollapsade broar. Gasen i botten och ut på landet och sista ekobyn – en Anastasia-by (googla om du är intresserad) god middag, lekande barn, intressanta hus och goda samtal. Därefter var det bara Rivne kvar och en fika med en f.d volontär från vår gård (som nu ska flytta ut på landet med sin man och leva lantliv).
Såg inte mycket av korruption under resan, men hör mycket om det. Kan inte uttala oss om det.
OM KRIGET
Det var vägspärrar överallt där vi åkte. Och nattligt utegångsförbud. Känns bra – håller kriminalitet nere.
Vi såg transporter av (krigs) materiel på väg mot fronten. Några flyglarm, men inget vi oroades oss över. Vi höll oss borta från elinstallationer och broar. Och som jag resonerade ovan, i större delen av Ukraina är risken att bli träffad mikroskopiskt liten.
Jag vill nu poängtera något mycket viktigt.
Det handlar om hur den genomsnittlige Ukrainaren ser på kriget.
Detta är inte Putins krig. Detta är inte rysslands armé som är huvudmotståndaren. Detta är ryska folkets krig. Kriget mot Ukraina har brett folkligt stöd i ryssland (Moskva). Om Putin försvinner så är näst mest populära ledaren Prigoshin (stavning?), den hänsynslösa krigsbrotts-terrorist-styrkans ledare. Det kommer att ta generationer av Ukrainare att glömma alla krigsbrott: terrorn mot sjukhus och elinstallationer. Avrättningarna av bakbundna, tortyren, våldtäkterna. Det är svårt att ens få de ryssar som flytt mobiliseringen att ta avstånd från kriget. Den genomsnittlige ryssen anser att ryssland har rätt att dominera sina grannstater. ryssland och dess folk är ett imperie som tar mark med hjälp av vapen (Afganistan, Georgien, Tjetjenien). ryssland är en aktiv kolonisatör – som deprterar 100.000-tals människor som metod (Under Stalin, under Putin – samma metod). Just nu deporteras Krimtartarer (UKrainare som innan kriget tydligt ville tillhöra Ukraina, fast med viss autonomi). ryssar flyttas in på ockuperade områden. ryssland anfaller med språket. Därför har många Ukrainare slutat tala ryska och även om deras modersmål är ryska så övar de på Ukrainska. Bibliotek rensar ut ryska böcker. Moskva tar förekomsten av ryskhet som en förevändning att invadera. Att försvara det ryska (trots att de flesta rysstalande Ukrainare ser sig just som Ukrainare). ryssland invaderar med Ryski mir – rysk fred och rysk kultur som kommer när de betvingat en grannstat och gjort dem till en lydstat med andra klassens medborgare. Det är därför som de baltiska länder rask gick med i Nato, de känner ryssland väl. Det är därför som det är ett problem att det finns 25% rysktalande i Litauen.
ryska befolkningen är experter på att känna sig som offer, men vara förövare. De tror att de försvarar sig mot Nato som anfaller dem. De anser inte Ukraina är en egen stat som har rätt att välja sin egen väg. Efter att ryssland bröt Minskavtalet är det enligt mig ingen poäng att hålla sig till det längre.
Det värsta som kan hända Kremlin är att Ukraina utvecklas som sin slaviska granne Polen (som blomstrar). Det kommer Belarussier att notera och tids nog också Moskvaborna.
Ett imperialistisk ryssland kommer alltid vara ett hot mot sina grannländer – och även Sverige är ett grannland som ryssland gjort uttalade hot mot. Och nu är vi skickat Archer (Världen bästa artellerisystem) är vi i princip i krig mot ryssland. Och det komer bli ett långt krig. Och den starkaste ekonomin vinner (Ryssland är en pytteliten ekonomi i jämförelse med EU). Så länge EU´s befolkning håller ut längre än ryssen så kommer ryssland lära sig att det inte lönar sig att anfalla västerut. ryssland måste ner på knä och de koloniserade 30+ språken/kulturerna i östra ryska federationen få autonomi. Och förhoppningsvis kan EU efter kriget förebygga ett revanchistisk ryssland. Ett Europeiskt demokratiskt Ryssland skulle vara en bra allianspartner för EU i ett framtida geopolitiskt landskap. USA kommer inte finnas till hands för evigt.
Det finns samtidigt all anledning att räcka ut en ”morot” till Rysslands befolkning – om ni på allvar normaliserar ert land och respekterar era grannar så kommer vi att samarbeta med er.
Denna beskrivning ovan fransade ut i mina egna åsikter).
FRAMTIDA HJÄLPSÄNDNINGAR
Ukraina behöver bra grejer (hög kvalitet) och alla vill helst att soldaterna först och främst får vad de behöver. Försvaret har prioritet. Vill du hjälpa – delta i insamlingar till vapen. De vapnen kommer leda till ett fritt och fredligt Ukraina.
Drönare (Mavic 3 eller bättre) och bilar kommer alltid behövas (har du något så hör av dig – jag åker ner igen). Att köra ner en gammal men fungerande bil och donera är en stor gåva som kan agera evakuering av skadade i några omgångar, d v s rädda liv. Generatorer och plåtkaminer är också bra och kanske även stearinljus i framtiden. Batterier och bra pannlampor. Hjälpsändningar ska helst ske med lastbil, småduttande i skåpbilar är inte effektivt. Vill du stödja civilbefolkningen köp saker av dem – jag tror det fungerar att beställa online och betala och få det utskickat.
Men som sagt jag åker ner igen och samordnar med andra ärenden. Jag kan ta med det jag nämner ovan.
Bidragsgivare
EU – Erasmus
FRAMSIKTEN Lysekil kommun.
Bergsgården Bil & Släpvagnscenter
Allsports Henån Gym
Hästekasen Gård
Ulla och Agne Olausson
Ulf Vinjehag
Gratisbutiken Waldorfskolan
G. Niklasson
Eva Karlsson
Niklassons Gummi & Mek. Verkstad AB
Jakob Synott
Jacob Johansson and the Vikings
Anders Robert Larsson
Maria Leek
Kristian Bäcklund
Joseph Barsi
Sebastian Näslund
Gimle Lajv
Marie Murgat
Marcus Göthberg
Josef & Nadja Larsson
Anna Jörnås
Emil Sergel
Anneli T. Johansson
Anne-Lie Holm Karlsson
Harumi Larsson
Marie Kristensson
Petra Andersson
Ulrika Olausson
Anders Olausson
Erik & Johan Olausson.
